ankiec

Satan vad det är ansträngande att vara en mamma egentligen

Man ska veta allt
Man ska kunna allt
Man ska göra allt
Och man ska helst kunna trolla med knäna oxå för säkerhets skull.
Nu kan jag inte/vill inte göra allt av det ovanstående.
Då är man som mamma en helt otroligt korkad människa,
det är helt otroligt vad såna människor (barn/tonåringar) kan få en att bli
dinosaur/stenget/korkad/puckad/allmänt-skadad-i-hela-huvudet.
Och dessutom kan eller vet man inget om nånting överhuvudtaget.

Intressant fenomen får jag nog tycka.

Jag gillade ju iofs inte mina föräldrar särskilt mycket när jag var tonåring heller
när jag tänker efter, dom var ju hopplöst ute och cyklade med vad dom än sa.
Vad visste väl dom om att vara på fest och behöva gå hem vid en speciell tid när INGEN annan
behövde det. Det vara ju BARA jag som skulle vara hemma denna j*vla töntiga tid.
Och att vara kär det hade dom inte heller nån j*vla aning om hur jobbigt, härligt, helt fantastiskt, samt att
man inte ville plugga, sova, äta eller nånting mer än att drömma sig bort och skriva killens efternamn
efter sitt eget förnamn och drömma om att den här killen skulle man gifta sig med i framtiden. Jo tjena,
undrar hur många gånger man skrev de där efternamnen egentligen?? För man skulle ju ALDRIG bli kär nån mer gång i hela sitt liv för hela livet var ju slut nu när man blev dumpad/dumpade. För det fanns minsann INGEN annan kille i hela världen som ville ha en eller jag ville ha.

Eller att behöva gå i det där s*tans tråkiga helvetet till skola!
Vad vet väl jag?

Det fanns ju faktiskt skolor på dinosauriernas tid oxå, helt sant faktiskt!
Och jag gick där och slet i elva äckliga år! Men till slut var de elva åren förbi, och man tänkte att va f*n nu börjar livet! Skitballt jööööö. Nu var det fest och glam för hela slanten. Tjäna pengar och leva loppan.
Och där nånstans så började det gå utför, det var ju inte särskilt roligt att gå ur skolan egentligen.
Bara en massa krav och skit, jo visst man fick ju supa på krogen och sen vid 20 så fick man legga på systemet.
Sen då?
Boende måste man ha om man inte vill bli en parasit på sina föräldrar resten av livet och då måste man ha ett jobb. Så skaffar man sig ett jobb och s*atan vad kul det vart i livet när man blev vuxen och klok. Eller inte. Fast jag tycker nog att det blev rätt bra ändå. Trots att jag inte har rest runt hela världen innan jag är 25. Det räcker bra med Finland, Norge, Egypten samt Frankrike. Jag är jättenöjd med det. Jag älskar den svenska naturen och stannar nog här istället. Jag har inte heller förverkligat mig själv fast man ska ju göra det i absurdum nu för tiden har jag förstått. Man ska yoga, jogga, träna, simma, promenera, cykla och allt annat.
Sen måste man äta på olika vis hela tiden oxå, fett eller inte fett, grönt eller inte grönt, socker eller inte socker osv osv.

Man ska heller inte röka, dricka alkohol (fast i mycket måttliga mängder går bra och absolut inte i barns sällskap för då blir barnen rädda för de konstiga monster som ALLA föräldrar förvandlas till vid ett eller två glas vin och så är det alltid! Basta!

Man ska oxå bo i stan för det är så himla braaaaa med nära till aaaaallllttt utbud som finns i stan eller så ska man bo i förorten och då helst i ett fint litet radhus (gärna nybyggt) med en lagom liten täppa som man kan ha grillaftnar på. Samt en liten pool och en studsmatta (med skydd) för att slippa alla vidriga avgaser som finns i stan.

Man ska ej heller ha hund, katt, kanin, hamster eller annat hårigt sällskapsdjur, får då kan man få astma och dylika besvär. Men sköldpadda eller fiskar går alldeles utmärkt. Men barnen får göra rent i akvariet själva för det är bra att lära sig inför framtiden att ta ansvar för andra levande varelser.

Sen måste man även ha fritidssysselsättningar, gärna flera stycken i veckan såsom balett, tennis, fotboll, ishockey, innebandy, gymnastik samt simning. Ju fler barn man har desto bättre och dessutom utlagda på hela veckan och med så slimmade tider som möjligt. Helgerna tillbringas på diverse tävlingar samt att stå i lagets lilla kiosk och sälja egetbakat kaffebröd samt korv med bröd. Och allt detta för att barnen ska lära sig det fantastiska med lagsport och team-anda. I synnerhet de stackars ensam-barnen behöver detta för att lära sig att inte bli bortskämda små slynglar för det blir ALLA ensam-barn. Basta!

Om man nu tycker att man har för mycket tid över så kan man ju alltid föräldravandra på helgkvällar samt nätter. Allt för att stolt stå på föräldramötena och briljera att det minsann inte var såååå måååånga föräldrar ute den och den kvällen/natten. Mycket illa, vill man inte sina tonåringar deras eget bästa? Vet man inte hur mycket alkohol/droger det florerar i vår tid? Man måste faktiskt bjuda till lite grann. Och dessutom så får man ju faktiskt kaffe och trevligt sällskap samt att man lär känna ungarna där ute samt närpolisen. Helt fantastiskt faktiskt.

Så jo, det är helt otroligt skoj att bli/vara vuxen för det är likadant som när man var tonåring nästan, det finns alltid någon annan som vet bättre, kan bättre och förstår bättre än en själv. För man gör fortfarande en massa fel saker och tar fel beslut mellan varven. 
 
Men nåt som jag inte hade när jag var barn/tonåring och visste och kunde allt,
det var de magiska plåstrena som bara mammor har. Och det tycker jag är bra att bara vi mammor har, samt pappor oxå förstås.

Ta hand om varandra därute.

Anki