Imorgon...
har det gått 2 veckor sen Roger hittades död i soffan.
Helt sjukt hur fort det egentligen har gått.
Har varit hos tjejerna sen i torsdags em/kväll och det funkar bra.
Det är upp och ner med allt fast det rullar på bra ändå.
Det har visat sig att det fanns pengar så det täcker begravningen och det känns ju bra.
Tjejerna mår rätt ok efter omständigheterna, inte så mycket ledsamhet fast det har ju inte sjunkit in
än ordentligt hos nån av oss ännu. Fasar för begravningen faktiskt. Det kommer att bli
mycket sorg och tårar den dagen och jag måste ju finnas till för mina goa tjejer den dagen.
Men eftersom jag är ju faktiskt är mamma så kommer det att gå jättebra med det för mammor tar ju hand om
tårar och skrapade knän och sätter på magiska plåster så det onda försvinner.
Så att finnas till hands den dagen gör jag ju fast jag önskade ju att jag hade ett stort j*vla magiskt plåster
med mig.
Fast mina tjejer är så himla fantastiska och så goa i den här situationen så jag är jättestolt över dom.
Jag skulle inte vilja byta med dom, jag har ju turen att ff ha min pappa kvar i livet, så när han dör då vet
jag inte hur det kommer att gå. Inte blir det lätt, fast det blir ju säkert enklare eftersom han är äldre och jag är
ju vuxen. Hade varit betydligt jobbigare om han hade dött när jag var i samma ålder som mina tjejer är nu.
Det är mycket tankar och funderingar just nu.
Ta hand om varandra där ute.
Carpe Diem
Anki
Sista tisdagen i maj....
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
-Nalle Puh-
Sorg
Söndag 23/5 på morgonen dog Malin och Emelies pappa Roger i hemmet.
Han somnade in fridfullt i sömnen, det syntes i hela ansiktet att det gått
lugnt till. Mycket skönt.
Jag har varit hos dom sen i söndags och försökt vara ett stöd samt fixa och greja med allt praktiskt.
Min egen pappa har varit o är ett stort stöd i allt detta. Även käre maken är bara bäst.
Imorgon ska vi till begravningsbyrån och se vad vi kan komma fram till där.
Det är mycket nu....
Ta hand om varandra därute.
En varm och solig lördag i maj
Idag är det varmt och skönt och en himla massa sol och det gör mig så himla glad!
Har suttit och druckit kaffe samt läst DN och börjar bli liiiite irriterad över detta bröllop som går av stapeln i juni. De flesta har ju en åsikt om denna tilldragelse i vårt land just nu, men när prästerna börjar tjafsa då tar mitt tålamod verkligen slut. Är så j*vla trött på det sällskapet så gud skulle börja grina i 100 år om han nu hörde av jag sa och tyckte om hans självutnämnda hantlangare.
Jag har bara en sak att säga till dom och det är, och lyssna noga nu:
Om Victoria vill bli överlämnad av sin pappa kungen så är det helt ok, hon är nog en j*vligt klok kvinna som inte lär låta Daniel sätta sig på henne i onödan. Skit i jämställdheten för ett ögonblick och låt henne och hennes familj göra som dom vill på deras eget bröllop. För det är ju faktiskt deras egna dag trots all publicitet och grejer.
Nog om detta!
Nu ska jag städa mitt hem, sen heja på Sverige i hockey, och sen med lite tur så kanske det dyker upp en liten fest nånstans som man kan vara med på.
Ha det bäst alla där ute och njut av sol och värme
/Anki
Ibland är livet knasigt
fast ibland är det riktigt trevligt oxå...
Jag har ju ingen hjärntumör t.ex och det är ju bra,
fast jag kanske har MS och det är ju inte så bra men
man kan ff få ett bra liv med det. Fast det troliga är ju att
jag lider av B12-brist och det är ju det bästa. Om man nu måste ha
nåt fel alltså, i den bästa av världar så hade jag ju gladeligen varit utan
besvär öht. Men det är väl att begära för mycket antar jag.
-----------
Igår fick jag en konstig kommentar från en väninna, eller kanske inte konstig men jag har
funderat på den iaf.
- Du skulle ju behöva massage, det skulle vara bra för alla runtomkring dig...
-?
Vem är det som ska må bra? Jag eller alla andra runtomkring? Skaffa egen massage då för s*tan!
Ibland får man höra så konstiga saker så man undrar om man har allvarliga problem med öronen eller hjärnfel eftersom det tar ett tag för vissa saker man hör att gå in ordentligt. Märkligt....
Fast det kanske är så att om jag får massage och mår lite bättre så kan jag fortsätta att ta hand om alla andra runt omkring? Var det så det var tänkt? Ja jag vet inte, men jag tror jag satsar på massage för mitt eget välbefinnande faktiskt och skiter ett tag i alla runtomkring.
Känner ibland att jag skulle behöva vara 3, 4 stycken av mig själv för att kunna finnas till hands på alla ställen där jag ska finnas. Det är ju nu en omöjlighet så det får bli som det blir, jag försöker....
Till mina barn, älskar er och kommer alltid att älska er.
Carpe Diem
Idag går mina tankar till ******* :`(
Låter ett ljus brinna för den unga kvinna som miste livet i helgen på södermalm. Kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i hur det känns av mista ett barn på det sättet. Mina tankar går till dig ****** i den svåra stund. Finns här om du behöver.
Tänk att det alltid finns nåt som får mig att förvånas ;-)
Sen kan vi förbjuda godis i butikerna för nu har föräldrarna tröttnat! Ja jisses....
Eller varför inte att det är butikernas fel att det finns blå och rosa kläder, ja det är ju märkligt. Sätt på din unge vad du vill, lovar att ungen väljer själv sen iaf. Och det oavsett vad du tycker, det är himla enkelt faktiskt.
Man ska oxå förbjuda barn tycker jag *IRONI* för barn bara låter, beter sig illa och luktar illa och kräver en massa saker som ex.vis leksaker. Huuuu vad vidrigt. Nä låt dom sitta i klädkammaren och sitta tysta och fina så kan man släppa ut dom när dom ska visas upp. Finns en bostadsrättsförening i Stockholm som har det som argument för att slippa ha ett dagis på gården. Alltså inte att låsa in barnen i klädkammaren utan för att dom stör dom äldre. Jävla BS där med.
Nä jag blir inte klok på allt det här hysteriska förbjudandet av allt och inget. Man kan förbjuda människor att se konstiga ut (tänker på burka, huckle och vad det nu är folk retar sig på), röker med barn, dricker med barn, dricker som gravid, dricker när man ammar, lämnar barnet till mormor när barnet är för litet för det finns säkert nån liten lag nånstans som Statistiska cenralbyrån har räknat ut är en alldeles lagom ålder för sånt fruktansvärt övergrepp på små bebisar. Eller att man inte ska äta vitt bröd utan man ska äta rågbröd, fullkornspasta är bättre än vanlig pasta. Köp ekologiska bananer. Man ska inte äta chips för att man kan få cancer sen kan man äta samma chips för det var inte så farligt ändå osv osv osv i all oändlighet.
Visst, det är INTE bra på något vis att röka vart man än är i livet men nu gör folk det. Helt ok. Sen är det ff upp till var och en att ta rätt beslut i sitt liv. Sen är ju inte rätt beslut för mig rätt beslut för nån annan och då blir ju nån annan lidande, typ bebisen som ligger i magen på den rökande mamman. Jaja jag vet. Jag vet allt det där, så det behöver ingen tala om för mig.
Vi kan förbjuda allting som inte är lagom en Statistiska Centralbyrån tycker jag. Jag skulle bli förbjuden på en gång, inte ens en kvart skulle dom behöva ha på sig kan jag meddela.
Det är här ett axplock av mig:
*jag röker
*jag är för smal (enl BMI så ska jag föreställa anorektisk)
*jag äter vitt bröd och vanlig hederlig pasta
*jag dricker vin vid festliga tillfällen
*jag har druckit vin när mina barn har varit med (SOC-varning)
*jag svär alltså har jag dåligt ordförråd som i sin tur går ut över mina barn för dom kommer bara att kunna svordomar och inget annat
*jag anser att pedofiler ska avrättas och det får man inte tycka för då har man ingen medkänsla för annan person och dess innersta problem.
Det är vad jag kan komma på nu men det finns säkert ett helt gäng till med saker som jag kan förbjudas för.
Nu ska jag leta present till en man som idag fyller 40 år. Grattis Chrille!
Carpe Diem
Solen...
Malin har blivit myndig *stor tjej*
Emelie verkar må rätt ok *skönt*
Jonathan har inte bråkat på 2 dagar *WOW*
Den enda abern just nu är att jag gillar inte att stå som åsnan mittemellan 2 höstackar *mindre glad* gillar inte heller att inte bli trodd på när jag faktiskt inte har gjort något fel ej eller sagt något som är sagt till mig i förtroende. Men framtiden lär väl utvisa hur det blir antar jag....
Men ändå....... Solen har lyst på mig idag och det gör mig lycklig
Carpe Diem
:`(
Är gungig i huvet och tankarna far som pistolskott inne i hjärnan.... hjärntumör, tumör i ryggmärgen, tumör tumör tumör tumör and so on hela fucking tiden. Springer hos naprapaten, katjing 500:- rakt ner i deras kassalåda varje vecka, 2000 jävla spänn i månaden på att inte må bättre. Tumör? eller varför inte en tumör? Jag vill inte mer, jag orkar inte mer, jag håller på att gå under.... skulle idag tisdag åka till huddinge med exet eftersom han faktiskt HAR en tumör och stötta honom vid läkarbesöket och vad händer? Jo gungningarna tilltar som fan och overklighetskänslan tar i på stationen så jag fegar ur som en liten rädd jävla kanin och messar lite fräckt att jag går hem igen. Inser ju att jag inte kan ta mig tvärs över stan på ett pendeltåg när jag är helt övertygad om att jag snart ska dö där och då! Det funkar inte! Går hem och sätter mig här istället och jag har ännu inte dött! Blir så jävla trött!
Stress? Ja antagligen. Men jag tycker att jag stressar av men icke sa nicke! Käkarna är spända som fiolsträngar när jag vaknar på morgonen. Jag vill inte må så här men jag vet inte vad jag ska göra. Har ingen aning.... Var hos läkaren igår oxå, hon hittade inget fel. Proverna som togs i december kan inte bli bättre, neurologisk koll visar heller ingenting. Hon tänker skicka en remiss till MR av nacke och huvud. Typ om 2 veckor kommer det att bli, så nu ska jag gå och oroa mig för den jävla MR-apparaten. Har gjort det en gång i tiden och den var förjävlig! Men man kan tydligen få fin medicin så man inte kan stressa upp sig och tur är väl det.
Jag vill inget hellre än att gå till jobbet och vara den jag är, men det går inte nu och det retar mig som fan.
Funderar om jag utvecklat panikångesten igen.... men den känns inte som den var då för 11 år sen så jag vet inte, iofs kan man ju glömma hur det faktiskt var och kändes, man glömmer ju gärna det som är dåligt. Jag måste hitta nån som jag kan prata med men jag vet inte vem det skulle kunna vara, jag försöker och försöker att vara öppen med allt eftersom det fick jag lära mig när jag hade paniken sist. Inte trycka ner det som faktiskt händer i livet utan vara öppen med det men det verkar inte funka nu heller. Jag vet inte... jag borde inte vara så gungig i huvet som jag är hela tiden om det bara är paniken.... men å andra sidan så har jag ju varit spänd ett jävla bra tag och det tar ju tid och lösa upp muskelspänning, i synnerhet när det är lika hårt som betong.
Om man nu skulle lista upp det som är överhängande i mitt liv så är det ju då exets tumör, om han kommer att överleva det här året, vad händer med tjejernas innersta när jag inte finns där hela tiden eftersom jag har en annan familj oxå. Fast dom är ju mina första barn så egentligen så borde jag ju finnas för dom i första hand eller hur? Men dom är ju stora och prinsen är liten. Men wtf!! Vart ska jag gå? Jag gillar inte det här. Inte alls gillar jag det här. Jag stör mig oxå på att jag är för snäll hemma, fixar o städar o diskar och håller på. Vad gör dom andra? Som korna och släpper där man står och skiter i resten. Skitkul är det. Verkligen. Eller inte. Vem ska jag prata med? Jag vet inte.
Jag blir galen!
Kärlek till mina grannar
Ni får mig alltid att må bra och för det så älskar jag er!
Puss och kram
Länge sen jag skrev nu....
Hade som tur var en tid hos naprapaten 9.30. Koncentrationen var total när jag skulle lämna sonen på dagis och ta mig vidare till ovanstående. Koncentrationen lyckades och jag tog mig dit. Tjatade med henne om att nu var hjärntumören ett faktum och hon sa näää du, hjärntumörer är ju inte såna så att dom kommer och går. Så nu är det återigen kroppen som spelar mig ett spratt. Hon vred och vände, masserade och tryckte, drog och knäckte lite försiktigt. Sen var det gungigt som vanligt tyckte jag men det visade sig att om jag rullade med axlarna när det började gunga så släppte det av sig själv. Mystiskt på min ära. Kontentan av det blev ju att inte hålla nacken i ett och samma läge för att inte oroa sig för eventuella gungningar. Hon sa oxå att jag skulle gå emot gungningarna och om det inte hjälpte så kunde jag ju hoppa på ett ben för det tog ju bort tanken på dessa.
Jag gillar min naprapat Maria. Hon är glad, trevlig, man kan prata med henne om allt och hon vet hur jag har det i kroppen.
Gick lite försiktigt och handlade och det gick utan gung. Hem och käka en macka och kaffe. Glömde inte vattnet heller. Duktiga mig.
Vid 12 så ringer dom från dagis och säger att sonen hostar upp lungorna typ. Bara att gå ner och hämta underverket. Det visar sig att han var inte ensam om att bli hemskickad. Vääääldigt få barn på det dagiset idag kan jag säga. Och alla hostar. Så vi får väl se hur länge det här håller i sig.
Tjing
Nu är det mycket....
Jag kan inte skrika för det är alltid nån jävel som undrar varför! Och jag orkar inte förklara, jag vill inte förklara och jag tänker inte förklara.
Det sjuka med att alltid (nästan) ha en positiv attityd utåt är att människor tror att man tar hur mycket som helst, som nån jävla gås! Häll vatten på henne det rinner bara av iaf. Jo tjena.
Sen nåt som retar mig nåt alldeles otroligt är alla ouppfostrade människor runt omkring. Och den sorten finns det en hel del av faktiskt.
Enkelt sagt: det som är mitt är mitt tills jag vill ge bort det eller låna ut det, det är inte till för att stjälas!
Om jag är vänlig så var vänlig tillbaka, det är inte mitt problem ej heller mitt fel om du exempelvis har trampat i hundskit, skilt dig, inte hittar någon partner, inte vinner stora pengar eller är allmänt korkad.
Och nåt jag inte tål what so ever är ouppfostrade människor i varierande ålder som tror att dom äger hela världen och kan bete sig på vilket skitaktigt sätt som helst, snackar en massa skit om vem och vad som helst, elaka, vidriga och allmänt sinnesslöa är dom. Usch!
Jag tål mycket skit, men även dasstunnan på landet får nog ibland och rinner över. Och just nu är jag den där jävla dasstunnan. Det räcker nu!
Ja jag är arg, besviken och ledsen på vissa delar av mänskligheten!
Men var inte oroliga, jag kommer att finnas kvar och så är det bara!
Min stresströskel är låg nu.....
Jag hinner inte med resten bara......
Over and out
En helt vanlig måndag i början av år 2010
Idag har jag och Jonathan varit lediga. Det har faktiskt gått över förväntan. Vi har nog bara bråkat nån enstaka gång och det var när han började att bli trött. Så det var ju inte så konstigt får man tycka. För övrigt så är han helt grym på Wii´s bowling! Skitduktig tycker jag (som iofs är hans mor och ska tycka sånt) men helt seriöst så är det faktiskt sant. Han ska visst spöa "storebrorsan" imorrn när han kommer hit. Jag ska som vanligt till min naprapat och bli knådad o sträckt o grejer. Sen på kvällen så har jag blivit inbjuden o ta ett glas (antagligen fler) vin hos en granne och ska gå med en annan granne. Trevliga grannar man har.
Jag är oxå väldigt nöjd med att jag är ledig ända fram till tisdag nästa vecka. Det var länge sen som jag tyckte att det var skönt att vara ledig så här länge men det känns rätt ok faktiskt. Det enda jobbiga blir när jag ska försöka vända tillbaka dygnen igen. Ujuj
Ska nog börja ikväll tror jag.
Ha det bäst
Anki
28 december 2009
Snart är det nytt år igen..... undrar vad det har med sig.
En dotter som blir myndig som man inte kan bestämma över längre, undrar hur det ska gå.....
En dotter som blir 14 år som man inte får bestämma över fast man gör det ändå....
En son som blir 6 år som man inte heller får bestämma över fast man gör det ändå oxå....
Man får hoppas att det blir bra ändå. Så klart att det blir bra!
Man ska vara positiv för annars blir allt bara negativt (logiskt)
Nu ska det bli nannakuddedags!
Rise and shine om några timmar
Over and out
Anki
Idag går den taggigaste rosen i hela världen till Luleå socialnämnd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6329087.ab
För övrigt så kan jag konstatera att det åter igen är snöstorm utanför fönstret nu kl. 23.45.
Man undrar om det går några som helst tåg i morgon då, men som sagts ett antal gånger förut.
Den som lever får se.....
Ha en god natt och sov gott
Måste även önska yrhönan välkommen tillbaka till verkligheten efter hennes förhoppningsvis
jättesköna semester i solen.
See yaa tomorrow
Anki
Äntligen vart det vinter
Det är inte lätt när det blir snöstorm i Stockholm. Pendeltågen havererar pga frusna växlar, vagnfel, dörrfel, signalfel och sen har vi förstås snösjok som ramlar ner på ledningarna. Ja en himla massa fel blir det. Sen efter en längre tids försök att ta sig till jobbet så kommer man till busshållplatsen för att komma sista biten ja då kommer det ingen buss. För det är ju jääääättemycket snö på gatorna och bussen halkar omkring och bilarna likaså och det blir bara en himla röra av alltihop. Sen på kvällen när man ska hem ja då är det timmeslånga förseningar på pendeltågen igen. Det där med pendeltågstider är för mig en gåta. Iallafall när dom är försenade.
Exempelvis: avgången 19.10 blir 30 minuter försenad och efter ett tag så blir den 60 minuter försenad, men mitt i alltihop så kommer tåget som skulle gå efter det första tåget 3 minuter försent och kommer istället före det första tåget. Man undrar ju vart det första tåget egentligen tog vägen? Åkte det in på något sidospår och tog en fika i kylan för att sen komma fram igen? Märkligt det där. Ja det är många saker att fundera på i livet....
Hoppas bara att snön får ligga kvar nu över jul så att det blir lite som när man var liten och hade såna här jular. Det var så himla mysigt med allt det vita och knarret under skorna när man var ute och gick.
Imorgon ska jag till Höstacken och gulla lite innan helgen för att sen åka till Högkvarteret och fortsätta gulla med folket. Lite mat på eftermiddagen efter jobbet och kanske en svängom på kvällen. Vem vet?
Ta hand om varandra
Anki
Skulle så hemskt gärna vilja skriva nåt roligt men....
..... det går fan inte! Jag förstår mig inte på nånting längre känns det som, JAG BLIR GALEN!!!
Jag hatar det här gråvädret, det gör mig sur!
Jag ogillar oförstående människor som inte har någon förståelse för andras problem!
Jag ser inte fram emot julen i år! Jag vill inte ha den, jag vill inte se den, jag vill inte helt enkelt!
Jag vill inte diska varje jävla dag!
Jag vill inte plocka saker varje jävla dag!
Jag vill inte bo i en tvåa utan ett riktigt kök eller balkong!
Jag vill inte skuldsätta mig med miljonlån bara för att komma ifrån den ovanstående tvåan!
Jag vill kunna bo där jag vill, inte där jag har råd att köpa!
Jag vill vinna massor med pengar, så jag kan köpa den lägenhet jag vill utan att skuldsätta mig!
Jag vill bli av med yrseln som antagligen beror på jävligt hopdragna muskler i nacke och axlar!
Jag är otroligt jävla trött på det eviga skitsnackandet som är hela tiden runt omkring mig!
Jag är oxå otroligt trött på det dagliga gnällandet!
Det räcker nu!
Jag vill ha lugn och ro!
Men framför vill jag må bra!
Amor Vincit Omnia (i en perfekt värld iallafall)
Ajajajaj...... :(
Fick en tung bok, såklart med kanten först, rakt ner på min högra fot idag på dagen. Och satan i gatan vad det gjorde ont! Sen blev det inte mer med det. Knappt ett blåmärke. Vid 19-tiden så började det mola lite lätt i foten, vid 20 så gjorde det så ont så jag mådde illa. Vid 22.30 så kom jag på att jag hade ju diklofenak kvar sen gallstensbesvären. Så det intog jag och nu känns livet rätt behagligt, kan röra på foten, fast inte smärtfritt men jag behöver inte ta mig fram på kryckorna som Thomas letade fram åt mig ur klädkammaren. Får se hur länge diklon håller i sig. Kanske man kan få sova inatt ändå. Om det är lika jävligt i morgon så lär det bli akuten ett gäng timmar.
Nu hålls tummarna här så att det bara var en tillfällig sinnesförvirring i foten.
Sov gott och ta hand om varandra.
Förvirrad.....
Och med det så vill jag önska världen
God Natt
Amor Vincit Omnia
